* * *
”Till Directionen för Provincial Läkare Bostads uppförande i Brösarps by försäljer jag med min hustrus medgifvande aderton kappeland af inägorna till krono skatte Rusthållshemmanet Nr 9 Brösarp belägne öster intill Brösarps Bygata i enlighet med herr Commission Landtmätaren Herbst innevarande år derom upprättade Charta mot öfverenskommen köpeskilling Femhundrade Rdr Rmt som är betalt och därmed qvitteras.”
Brösarp den 9 Februari 1861 Anders Trulsson Lusse Arvidsdotter
* * *
Förste målaren på Österlen
Doktorsbostaden tillhör den äldre bebyggelsen i Brösarp, från en tid då byn var ett litet bondesamhälle och anhalt för resande mellan Kristianstad, Ystad och Simrishamn. Provinsialläkarens distrikt var dock stort och nyinstiftat, och omfattade både Albo och Gärds härader med 15 socknar och 16 000 invånare. Tomten såldes 1861 för 500 riksdaler av Anders Trulsson och hans hustru Lucia Arvidsdotter till dåvarande Brösarps kommun, som började bygga doktorsbostaden i rött tegel år 1865. När huset stod klart två år senare var det ”33 alnar långt, 16 alnar brett och 5 alnar högt under halmtak”, och rymde sju boningsrum förutom kök och en generös vind med pigkammare.
Huset uppfördes som bostad åt provinsialläkare John Gustaf Aspelin och hans hustru Regina, född Hedenstierna. John Gustaf var missnöjd för att han själv var tvungen att bekosta tapetsering av rummen, ett mindre uthus, stängsel och anläggningen av trädgården. Det kostade honom över 1 000 riksdaler, ungefär 90 000 kr i dagens penningvärde.
Tillsammans fick John Gustaf och Regina fyra barn men tre av dem dog i difteri, eller ”stryparsjuka” som det kallades på den tiden då den härjade i bygden. Ett av barnen överlevde stryparsjukan och växte så småningom upp till att bli den kände konstnären Karl Aspelin, ofta kallad ”den förste målaren på Österlen”. Familjen bodde i huset, som då bara bestod av den långa längan i rött tegel, fram till 1870.
Kung Oscar II nekade vedbod
Aspelins efterträdare Carl Johan Törnqvist ville ha en vedbod. Han vägrade dock bekosta den själv och ansåg att Brösarps kommun borde betala för bygget. Kommunen var av en annan åsikt varpå provinsialläkaren drev fallet ända upp till ”Konglig Majestät” som då var kung Oscar II. Kungen gick på kommunens linje och meddelade 1888 via papperssigill och signatur av sonen, sedermera tenniskungen Gustav V, att om läkaren ville ha en vedbod så fick han minsann stå för fiolerna själv. Brevet kan du läsa här.
Husrockaden
Det stora röda tegelhuset räckte inte till längre. De befintliga 180 kvadratmeterna kompletterades därför med den två våningar höga vinkelbyggnaden i gult tegel 1894, eller 1897 beroende på vilken källa vi ska tro. Sammanlagt sex provinsialläkare hann avlösa varandra i doktorsbostaden fram till 1932 men sedan blev det stopp. Den sjunde vägrade bo där. Huset var då 65 år gammalt och hade blivit undermåligt, bland annat angripet av fukt i den södra delen av huset där patientmottagningen var. Lösningen blev att Brösarps kommun köpte en stor vacker villa som veterinär Axel Neander nyligen låtit bygga. Villan kompletterades och gjordes om till läkarstation, vilket den fungerar som än i dag (den stora vita villan längst upp mitt i bilden nedan).
Samtidigt renoverade kommunen den gamla doktorsbostaden som nu alltså skulle bli veterinärsbostad. Veterinär Neander var en stor och ståtlig man som oftast gick i golfbyxor. Liksom läkaren och apotekaren tillhörde han byns nobless, vilket bland annat innebar att han slapp stå i kö framför postluckan i Kamrersgården för att invänta sin tur, utan kunde klampa rakt in i det kombinerade postkontoret/bostadsrummet och hämta sin post själv.
Nu behövde veterinären ett hus till. Det 411 kvadratmeter stora boningshuset räckte inte till längre och därför byggde kommunen det lilla huset på gården att ta emot djuren i 1935.
Fastigheten friköps
Huset etablerade sig nu som naturlig bostad åt distriktveterinären, så här bodde så även efterföljarna. 1973 friköpte veterinär Henrik Albäck fastigheten från kommunen, som nu hunnit bli Tomelilla kommun. Kort tid före sin pension sålde Albäck huset till ett par som hade tänkt driva bed & breakfast, men köparparet investerade mer i alkoholhaltiga drycker än i verksamheten så 1993 köpte veterinär Milan Skowronek huset genom Kronofogden och efter några års uppehåll var det åter veterinärsverksamhet i lilla huset.
Så förblev det fram till 2004. Albovägen 32 hade då i stort sett varit hem och tjänstebostad åt antingen bygdens läkare eller veterinärer.
Nu, drygt 150 år efter att huset började byggas, bor familjen Rimfors i huset. Fabian är uppvuxen på Källagården med de prunkande äppelodlingarna i utkanten av Brösarp. Familjens mål är att återställa den ursprungliga charmen i huset och renovera bit efter bit med smått antikvariska ambitioner. Kuriosa är att den doktor som vägrade bo i läkarbostället 1932 så småningom efterträddes av Fabians morfar, doktor Thorsten Sædén, och vem vet … kanske skulle huset då varit doktorsbostad än i dag.
Källor
Lantmäteriet
Karl Aspelin – den förste målaren på Österlen, av Erland Aspelin (Malmströmer förlag, 2002).
Kungl. Majts. utslag i ärende rörande Doktorsbostaden i Brösarp 1888 (Oscar II brev om vedboden).
Om Sjukvård i Brösarp – för människor och djur under 150 år (1859–2009), av Sven Plavén.